Statistiken drog iväg på mitt förra inägg – yoga efter 40, vilket jag helt kan förstå. . .
Många kanske känner som jag gjorde för några år sedan, när barnen har blivit lite större och klarar sig mer själva, tankarna som snurrar med funderingen om livet verkligen bara ska vara så här och insikten som kommer som ett brev på posten när vi försöker förstå varför vi glömt bort oss själva under så många år.
Jag levde där och då som säkert många andra föräldrar gör; jobb, mat, städning, dans, fotboll, läxor, klassförälder… ja ni vet kanske själva. Dock så tyckte jag att jag höll i min egen träning rätt bra, iallafall emellanåt.
Men med yogan i mitt liv så har alla pusselbitar fallit på plats och jag förstår bättre nu, att alla dessa år har varit vägen hit, till ett bättre jag.
Jag började att se tecken i vardagen som gjorde att livet blev lite enklare och någonstans så vill jag tro att det var universums sätt att visa mig att jag äntligen var på rätt väg, min!
Jag bröt kontakten med människor som tog för mycket av min energi, utan att ge det minsta lilla tillbaka och valde istället att spendera tiden på yogamattan med att försöka lära känna mig själv bättre.
Sakta men säkert så började jag känna en helhet, saker som jag bad om blev till verklighet och människor som ger mig kärlek och energi kommer till mig för att stanna.
Jag väljer att känna tacksamhet nu när jag vaknar upp på morgonen, jag känner efter hur min kropp känns och fyller på den med ny energi. Jag känner tacksamhet över livet och allt som kommer med det och sänder dagligen ut ljus och kärlek.
Jag älskar mitt liv och nu vet jag vem jag är; jag är människa från planeten jorden, min politiska åsikt är frihet, min religion är kärlek, jag har en zigenares själ, en yogis hjärta och en ängels anda – jag är jag / LindaSofie Evasdotter
Ps. Jag älskar mitt nya linne från Yogia.
