Livet

Det händer att jag fastnar framför spegeln och ser att en ny rynka börjar leta sig fram. Tänker att jag måste le oftare så att mungiporna förstår att det är uppåt de ska vända sig, inte nedåt. Eller så fastnar blicken i håret och tanken om en roligare färg än gråbrun börjar gnaga i mitt undermedvetna. Men så skärper jag mig, har ju redan bestämt att tiden får ha sin gång med min utsida och att jag ska koncentrera mig på viktigare saker. Och vad är viktigare än utsidan? Insidan så klart! Hur ser mina tankar ut? Hur mår mina inre organ? Vara lite mer självsnäll! Så plötsligt händer saker i livet, spegelbilden blir oviktig men mitt inre tar med mig på en hisnande resa. Som jag förstod skulle komma, även om jag inte var beredd på alla känslor. Under loppet av några veckor blir jag först mormor, sedan hamnar min pappa på sjukhus. Min äldsta dotter föder en egen dotter! På självaste julafton träffas vi första gången, i en korridor på BB turas vi om att hålla den lilla Älvan i våra ovana händer medan lysrören tindrar i taket. Tiden stannar men en känslomässig bergochdalbana har startat! Den rusar ned för stup, genom tvära kurvor och segar sig upp för branta backar. Samtidigt som jag håller den pytte lilla kroppen, håller jag fast i säkerhetsbygeln, blundar, ler, skrattar och gråter.

Några veckor senare sitter jag med min pappa på hjärtavdelningen. Det skiljer åttiosju år minus en månad mellan min pappa och den lilla Älvan. Så lång tid! Det hissnar och jag har svårt att placera mig själv mitt emellan, ännu svårare blir det när jag ska placera in min dotter och inser att familjens tidslinje börjar bli lång och att jag själv befinner mig på den punkten där det är helt i sin ordning att ha rynkor och gråa hår. Bergochdalbaneturen gör mig illamående, sjukhus är inte min starka gren och medan läkare och sköterskor gör allt de kan för att hjälpa pappa lovar jag mig själv att göra allt jag kan för att hålla migfrisk och inte behöva bli inlagd på sjukhus. Men känslan av hjälplöshet och påminnelsen om att vi inte är odödliga lurar i det beska automatkaffet och efter nästa kurva saktar bergochdalbanevagnen in, kämpar sig sakta uppför backen och jag har ingen aning om det är en raksträcka eller ett svindlande stup som väntar uppe på krönet. Så jag drar i nödbromsen, måste få stopp på känslorna som rusar på, behöver få vila i något annat. Packar mina långfärdsskridskor och varmchoklad i en ryggsäck och ger mig ut på isen som sträcker sig i kilometer efter kilometer, blank och bottenfrusen så att tankarna får koncentrera sig på att höra ljudet av skridskor som sjunger mot isen. Lycklig över att kunna använda min kropp till det jag vill, med rynkor och gråa hår. Lycklig att få vara dotter, mamma och mormor och att min pappa fått lämna sjukhuset, konstaterar jag att ålder är inte bara en siffra, ålder är tid som går och tid vi har framför oss och det som händer under tiden är livet. Glädje, sorg och känslor som beter sig som att de är på ett nöjesfält. Och att det är viktigt att ha redskap att hantera sina känslor, styra tankarna i en annan riktning. Vi kan väl börja gemensamt tänker jag, med att vara självsnälla. Träna oss i att säga några uppmuntrande ord till oss själva framför spegeln, varje dag, varje vecka, varje månad, varje år. Jag har redan börjat, häng på du också. / Ulrika Lindström, UllinsYoga

Äntligen så har jag landat efter för mig ett totalt flyttkaos och jag har sakta men säkert börjat att hitta lugnet igen i det nya. Nog för att jag är rätt så anpassningsbar men att dra upp hela sitt liv, leva i ett berg av flyttkartonger och dessutom vara utan ett kök, har visat sig inte riktigt vara min grej. Jag ber om ursäkt att jag har varit frånvarande under en tid men orken har helt enkelt inte funnits, men jag hoppas dock att det blir ändring på det nu när den här flytten är över och att ni kan ha överseende med detta. Men vet ni – efter allt så trivs jag verkligen jättebra i mitt nya fina hem. . .

Och nu är jag iallafall tillbaka på yogamattan igen, nästintill varje dag och flera timmar i veckan. Vårens kurser är igång och gamla som nya yogisar fyller studion med ofantligt mycket gemenskap och kärlek. Jag vill från djupet av mitt hjärta också tacka er för en fantastisk fin respons på reportagen i Yoga World och för artikeln i lokaltidningen, om ni bara visste hur mycket det betyder – massor!

Jag är tillbaka och jag är en glad yogi igen / Med kärlek från LindaSofie Evasdotter

Det närmar sig slutet av det här året vilket för mig innebär rätt stora förändringar. Bland annat så är det dags för mig att efter sju år lämna min trygga punkt i mitt hem för att gå vidare till något nytt. Jag är helt övertygad om att det kommer att bli bra i slutändan, men just nu så lever jag i ett kaos av flyttkartonger och känner mig ganska trött. Jag ville ändå kika in här på bloggen och dela med mig av min “nyårsburk”.

Varje nyårsafton efter tolvslaget brukar jag gå ut och sätta mig på altanen, inlindad i en stor filt och med några tända ljus. Med mig så har jag “nyårsburken” med lappar i, lappar med alla förhoppningar jag hade inför det gångna året. Jag läser lapp efter lapp och känner stor tacksamhet för det som har varit, jag låter de gamla bli till aska och fyller en ny burk med alla förhoppning inför det kommande året. 🙏

/ Kärlek från LindaSofie Evasdotter

Jag är så lyckligt lottad som har ett positivt nätverk, en stor familj, många nära vänner, kollegor och bekanta runt om mig. Efter mitt förra blogginlägg så kände jag verkligen hur otroligt mitt “skyddsnät” är och hur många det är som hjärtligt sluter upp runt mig när det är något. Att tänka positivt, vara i rena flöden och omge sig med människor vars avsikt inte är någonting annat än ärlig vänskap och ren kärlek är så himla fantastiskt. Jag har sagt det så många gånger till andra men det är nog först nu som jag riktigt förstår den innebörden själv, 50 % är dina att ge, 50 % är dina att få – alltid och oavsett i alla relationer. Jag vet nu med säkerhet att det är i rätt sammanhang som vi vågar lämna våra trygghetszoner och får chansen att vara oss själva.

5 vanor vi måste lämna bakom oss för att vara oss själva:

• Sluta plåga dig själv för vad du inte lyckades uppnå. Tiden läker alla sår, men den kan även hindra dig från att uppleva det du längtar efter, dina drömmar och dina mål. Livet är underbart eftersom det lär oss att alltid anpassa oss. Oväntade överraskningar kan få oss att bli bättre personer och överkomma motgångar. Vi måste acceptera att vi inte kan ta på oss allt och att vi delvis beror på universum. Vi är inte superhjältar; det finns många omständigheter som påverkar oss, och vi kan inte kontrollera allt. Kärlek, oförväntade situationer och överraskningar händer av en anledning. Om du inte kan reda ut din plan så måste du erkänna att du har gåvan av att inte vara perfekt. Tro mig, det är en av de bästa egenskaperna vi kan ha och detta låter oss uppskatta livets skönhet.

• Sluta förvänta dig att andra ska uppskatta dig. Vi är utan tvekan sociala varelser, vilket implicerar att vi delar med oss och lär oss av vår omgivning från de personer vi älskar. Deras förtroende guidar oss på den stig som vi har tagit, men det är även sant att det blir svårare att vara oss själva om vi hela tiden är beroende av detta. Att luta oss mot andras åsikter för våra egna beslut hindrar oss från att gå framåt och ge det bästa av oss själva till livet. Vi utvecklar vår inre röst genom att lita på oss själva. Lita på dig själv och lyssna på allt det som ditt hjärta har att säga, hjärtat som vet vem du är och vilka dina värderingar är. Kom ihåg att det är normalt om du har gjort ett misstag. Detta gör oss till människor, unika och oersättliga.

• Ta av den falska mask som skyddar dig. Värdesätt dig själv, stanna och se på dig själv, ta en annan sida av ditt eget prisma som referens. Vår storhet ligger som tidigare nämnts i att vi är unika och oersättliga, bristfälliga och visa på samma sång. Skapa en styrka som kommer från dig, inte en som skyddar dig som en av dina fundamentala vanor. Du behöver inte något för att försvara dig själv, för även dina svagaste punkter kan växa. Börja vara dig själv.

• Släpp alla negativa saker som hänt. Upptäck och stärk dina egenskaper, tänk på vilka dina brister är, men glöm inte att dessa gör dig till den du är. Det är många personer som har visat upp sig i ditt liv, och gett det värde. Inse vilken tur du har som kan njuta av sällskapet från de som du litar på. Förstå att allt, precis allt, även det mest negativa, har en bra sida: lärdomarna. Alla de svåra tider som kan föra med sig obekväma känslor: acceptera dem. Du har varit tursam nog att lära dig från dem, och att vara i livet för att njuta av dem.

• Håll inte kvar vid de tankar som får dig att tvivla på dig själv. Som de fantastiska personer vi är så har vi en plikt att uppfylla vårt öde, att bli vårt eget ödes mästare. Denna uppgift kommer från den inre visdomen att allt beror på oss själva och att vi kan välja vilka handlingar som vi ska använda oss av för att utföra vår livsplan. Att tvivla på ditt mod leder dig bara till att bli pessimistisk och besegrad, även innan du har börjat handla. Du har allt du behöver inom dig, och du har haft turen att ha de fantastiska egenskaper som du har.

Källa: Utforska sinnet

Massor av kärlek till er alla / LindaSofie Evasdotter

Jag kan inte riktigt beskriva känslan pga. att jag vet inte själv riktigt vad jag känner eller varför. Det är snart fem veckor sedan kurserna slutade och jag på riktigt stod på yogamattan. Fem veckor av 0 motivation, en ihållande sjukdomskänsla, en ilska som inte vill ge med sig, en slags ledsamhet blandat med känslor av otillräcklighet. Helt ärligt så har jag inte haft lust med någonting överhuvudtaget och jag har egentligen ingen aning om varför det har varit så heller?

Det är snart mitten av december och i normala fall brukar julkänslan ha infunnit sig för länge sedan, smånissarna brukar pryda hela hemmet vid det här laget och granen vara pyntad och klar, men nej då, inte i år.

Idag valde jag faktiskt att acceptera att det är så och skriva ett inlägg om det, hela jag går igenom en livsförändring just nu så det är kanske det som är meningen, det jag ska lära mig – att livet handlar om balans och att det är helt ok att,

• känna sig likgilltig ibland
• släppa på alla måsten
• vara ledsen och känna sig arg
• ta dagarna som dem kommer
• inte yoga kontinuerligt
• inte har full julstämning fast det är december.

… livet kan inte vara på topp jämt.

Och efter Ikväll känns det konstigt nog lite bättre, jag har iallafall suttit på mattan och tagit in känslan av tillräcklighet, jag har andas ut det negativa och andas in ny energi… vem vet, imorgon kanske jag till och med känner mig redo igen att ställa mig upp på mattan.

Nu ska jag få mig en efterlängtad distanshealing av en nära vän. Namaste och kärlek från mig.