Okategoriserade

A GRATEFUL HEART IS A MAGNET FOR MIRACLES

Att skriva tacksamhetsdagbok är en enkel och kraftfull metod för att ta kontroll över din egen lycka. Det enda som krävs är fem minuter av din tid varje dag. Dessa minuter ger dig möjlighet att förändra ditt liv.

Många av oss går runt med inställningen att “bara det här och det här händer så kommer jag att bli lycklig”. Vi tänker att lycka föder tacksamhet, men i själva verket är det tvärtom.

Allt fler studier visar på de stora fördelarna med att skriva tacksamhetsdagbok. Det är en enkel men kraftfull metod för att ta kontroll över din egen lycka. Allt du behöver lägga är fem minuter av din tid varje dag. Dessa minuter ger dig möjlighet att förändra ditt liv.

När du skriver ner och reflekterar över dina upplevelser skapas ett känslomässigt djup. Några av de positiva effekterna som forskningen har hittat är:

– bättre sömn
– mindre stresskänsla
– mindre sjukdomar
– mer känsla av lycka i vardagen
– nya perspektiv på vad som är viktigt i livet
– större självmedvetenhet
– insikt i vad man behöver mer eller mindre av i sitt liv

Idag är jag Tacksam för min nya tacksamhetsdagbok, skriven av Sanna Sporrong. – Rekommenderar den varmt. / Kärlek från mig.

Den senaste veckan har livet gjort sig påmint om hur skört det kan vara. Jag har mist en familjemedlem och höll på mista en nära vän. Jag har haft hjärtklappning och svårt med andningen, vilket troligtvis är en följd av det som hänt, men också att det kanske hänger kvar från att jag hade viruset i luftvägarna. Jag försöker leva livet “som vanligt” men jag är trött… väldigt trött, så igår tog jag beslutet att så om bara för ett dygn – prioritera mig.

​”Om du ständigt prioriterar alla andra framför dig själv kan du i slutändan känna dig utmattad och förminskad. Att hela tiden göra allt för alla andra tar på krafterna – därför borde du prioritera dig själv först.

Det är lättare sagt än gjort att prioritera sig själv framför andra. Särskilt om man är van vid att alltid prioritera ens vänner, familj eller partner framför sig själv. Men du borde ändra på det och börja prioritera dig själv mer. I början kan du känna dig egoistisk och självisk, framförallt om du är bryr dig mycket om vad andra tycker och känner, men i slutändan kommer du tacka dig själv“.

4 tillfällen som du bör prioritera dig själv – för ditt välmående.

När du är kär

Att vara kär är fantastiskt och kärleken för ens partner är obeskrivlig. När man är mitt uppe i fasen där man är nykär är det lätt att man glömmer bort sig själv. Men kom ihåg att du inte måste prioritera din partner hela tiden, utan du måste även sätta dig själv först. Bara för att du prioriterar dig själv kommer inte förhållandet att bli sämre utan det kan stärka er relation då du växer som individ.

När du är förvirrad

Det är vanligt att vi blir förvirrade. Antingen kan vi vara förvirrade över vad vi vill göra i framtiden, våra känslor eller liknande. Här är det framförallt viktigt att du sätter dig själv först då andra kommer försöka reda ut ditt liv åt dig, kom ihåg att det är dina åsikter som räknas och gör det du själv vill och mår bra av. Sedan kan personerna runt dig inspirera eller peppa dig, men de ska inte få bestämma över ditt liv.

När du har relationer som tar mer än vad dem ger

Ibland kan vi vara kvar i relationer trots att dem tar mer energi än vad dem ger oss. I dessa situationerna bör du prioritera dig själv först. Om det så är en kärleks- eller vänskapsrelation så bör du radera dessa människorna ur ditt liv och prioritera dig själv. Om en relation gör mer skada än nytta borde du lämna den och fokusera på dig själv för att du ska må bra i framtiden.

När du är nöjd med livet

Kan du ibland känna att livet är för bra för att vara sant? Mår du jättebra medan din kompis mår motsatsen? Det är viktigt att du finns där för kompisen men du får inte låta hen dra ner dig. Stötta din kompis så mycket det går men glöm inte att prioritera dig själv. Kom ihåg att du förtjänar att må bra, vara glad och nöjd över livet. Låt inte någon annan trycka ner dig eller ta all din energi.

Källa: Modette.

/ Kärlek från LindaSofie Evasdotter

Det är en turbulent tid runt om i världen med många omställningar i det vardagliga livet, arbetet och den fysiska kontakten med våra medmänniskor. Jag applåderar gärna för att hylla vårdpersonalen, men vill också sända ut kärlek – till er alla.

Kärlek till alla er mammor och pappor som finns för era barn, till alla er barn som finns för era föräldrar, till alla övriga familjemedlemmar som bryr sig om sina nära och kära. Kärlek till alla er företagare och er som är anställda, till alla er inom kommuner, landsting och myndigheter, till alla er medmänniskor i samhället, till era familjer, vänner, grannar och bekanta som nu finns till för varandra.

Jag sänder ut kärlek till alla som behöver den. Ta hand om varandra. / LindaSofie Evasdotter

“Livet är det som händer medan vi är upptagna med att planera andra saker” ~ John Lennon

Ta fram papper och penna och skriv för hand,

• Jag känner glädje när . . .
• Jag känner mening när . . .
• Jag blir lycklig av att . . .
• Mitt drömliv är att . . .

Igår var mitt minsta barnbarn hos mig och hälsade på, om ni bara visste hur mycket det värmde i mormorhjärtat när han bara 11 månader gammal sa “mommo” flera gånger, för mig är det ren skär vardaglig glädje.

En bra början till vardaglig glädje är börja unna sig att se på livet förutsättningslöst, det kan hjälpa dig att känna dig mer harmonisk, leva i nuet och uppskatta vardagen. Ägna större uppmärksamhet åt de små ögonblicken i livet som ofta går obemärkt förbi, om du börjar att göra det så öppnar du upp dig själv för den glädje som även de små sakerna kan ha att erbjuda. / Kärlek från LindaSofie Evasdotter

Det händer att jag fastnar framför spegeln och ser att en ny rynka börjar leta sig fram. Tänker att jag måste le oftare så att mungiporna förstår att det är uppåt de ska vända sig, inte nedåt. Eller så fastnar blicken i håret och tanken om en roligare färg än gråbrun börjar gnaga i mitt undermedvetna. Men så skärper jag mig, har ju redan bestämt att tiden får ha sin gång med min utsida och att jag ska koncentrera mig på viktigare saker. Och vad är viktigare än utsidan? Insidan så klart! Hur ser mina tankar ut? Hur mår mina inre organ? Vara lite mer självsnäll! Så plötsligt händer saker i livet, spegelbilden blir oviktig men mitt inre tar med mig på en hisnande resa. Som jag förstod skulle komma, även om jag inte var beredd på alla känslor. Under loppet av några veckor blir jag först mormor, sedan hamnar min pappa på sjukhus. Min äldsta dotter föder en egen dotter! På självaste julafton träffas vi första gången, i en korridor på BB turas vi om att hålla den lilla Älvan i våra ovana händer medan lysrören tindrar i taket. Tiden stannar men en känslomässig bergochdalbana har startat! Den rusar ned för stup, genom tvära kurvor och segar sig upp för branta backar. Samtidigt som jag håller den pytte lilla kroppen, håller jag fast i säkerhetsbygeln, blundar, ler, skrattar och gråter.

Några veckor senare sitter jag med min pappa på hjärtavdelningen. Det skiljer åttiosju år minus en månad mellan min pappa och den lilla Älvan. Så lång tid! Det hissnar och jag har svårt att placera mig själv mitt emellan, ännu svårare blir det när jag ska placera in min dotter och inser att familjens tidslinje börjar bli lång och att jag själv befinner mig på den punkten där det är helt i sin ordning att ha rynkor och gråa hår. Bergochdalbaneturen gör mig illamående, sjukhus är inte min starka gren och medan läkare och sköterskor gör allt de kan för att hjälpa pappa lovar jag mig själv att göra allt jag kan för att hålla migfrisk och inte behöva bli inlagd på sjukhus. Men känslan av hjälplöshet och påminnelsen om att vi inte är odödliga lurar i det beska automatkaffet och efter nästa kurva saktar bergochdalbanevagnen in, kämpar sig sakta uppför backen och jag har ingen aning om det är en raksträcka eller ett svindlande stup som väntar uppe på krönet. Så jag drar i nödbromsen, måste få stopp på känslorna som rusar på, behöver få vila i något annat. Packar mina långfärdsskridskor och varmchoklad i en ryggsäck och ger mig ut på isen som sträcker sig i kilometer efter kilometer, blank och bottenfrusen så att tankarna får koncentrera sig på att höra ljudet av skridskor som sjunger mot isen. Lycklig över att kunna använda min kropp till det jag vill, med rynkor och gråa hår. Lycklig att få vara dotter, mamma och mormor och att min pappa fått lämna sjukhuset, konstaterar jag att ålder är inte bara en siffra, ålder är tid som går och tid vi har framför oss och det som händer under tiden är livet. Glädje, sorg och känslor som beter sig som att de är på ett nöjesfält. Och att det är viktigt att ha redskap att hantera sina känslor, styra tankarna i en annan riktning. Vi kan väl börja gemensamt tänker jag, med att vara självsnälla. Träna oss i att säga några uppmuntrande ord till oss själva framför spegeln, varje dag, varje vecka, varje månad, varje år. Jag har redan börjat, häng på du också. / Ulrika Lindström, UllinsYoga