Livsstil

. . . med och utan brister.

För att vi ska lära oss att älska våra kroppar måste vi först sluta döma andra människor utifrån deras. För när vi kritiserar en annan persons kropp skickar vi meddelandet – både till dem och till oss själv – att kroppar är ett giltigt mått på en persons värde. Vi måste sluta med det. Jag som du förtjänar att bli älskad och accepterad i vår egen kropp precis som den är. Det gör alla andra också. 

Jag är 43 år, har fött tre barn och är mormor. Jag har gått upp i vikt och ned i vikt. Jag har tränat mycket och ingenting alls. Jag har ätit onyttigt och jag har ätit nyttigt. Jag har mått dåligt och jag har mått bra. Jag gör valet att älska och visa min kropp, med och utan brister. Den är vacker – precis som din!

/ Kärlek från mig.

𝑴𝒚 𝒔𝒐𝒖𝒍 𝒉𝒐𝒏𝒐𝒓𝒔 𝒚𝒐𝒖𝒓 𝒔𝒐𝒖𝒍. 𝑰 𝒉𝒐𝒏𝒐𝒓 𝒕𝒉𝒆 𝒍𝒊𝒈𝒉𝒕, 𝒍𝒐𝒗𝒆, 𝒕𝒓𝒖𝒕𝒉, 𝒃𝒆𝒂𝒖𝒕𝒚 & 𝒑𝒆𝒂𝒄𝒆 𝒘𝒊𝒕𝒉𝒊𝒏 𝒚𝒐𝒖, 𝒃𝒆𝒄𝒂𝒖𝒔𝒆 𝒊𝒕𝒔 𝒂𝒍𝒔𝒐 𝒘𝒊𝒕𝒉𝒊𝒏 𝒎𝒆. / 𝑲ä𝒓𝒍𝒆𝒌 𝒇𝒓å𝒏 𝑳𝒊𝒏𝒅𝒂𝑺𝒐𝒇𝒊𝒆 𝑬𝒗𝒂𝒔𝒅𝒐𝒕𝒕𝒆𝒓 

Det är ny vecka och jag har nästan precis dragit igång dagen med en kopp kaffe, inlindad i en filt och med datorn som sällskap. Jag älskar känslan att vakna upp varje dag utan att behöva stressa iväg till jobbet och jag känner sådan tacksamhet till att jobba förmiddagarna hemifrån i mysbyxor och raggsockor 😉

Jag tänkte börja veckan med att bjuda på 10 yoga citat som kanske kommer att göra ditt liv lite mer fantastisk ♡

1) “Det handlar inte om att vara bra på något. Det handlar om att vara bra mot dig själv.”

2) “Andas in framtiden, andas ut det förflutna.”

3) “En blomma tänker inte på att tävla med blomman bredvid. Den blommar bara.”

4) “Att släppa taget är den svåraste asana.”

5) “Positionen börjar när du vill lämna den.”

6) “Yoga är jagets resa, genom jaget, till jaget.” – Bhagavad Gita

7) “Du kan inte alltid kontrollera vad som händer utanför. Men du kan alltid kontrollera vad som händer inombords.”

8) “Var där du är, inte där du tror att du borde vara.”

9) “Bara andas.”

10) “En persons längsta resa är resan inåt.”

Källa: Kimberly Mikesh

Önskar er alla en riktigt fin vecka! / Med kärlek från LindaSofie Evasdotter

Det händer att jag fastnar framför spegeln och ser att en ny rynka börjar leta sig fram. Tänker att jag måste le oftare så att mungiporna förstår att det är uppåt de ska vända sig, inte nedåt. Eller så fastnar blicken i håret och tanken om en roligare färg än gråbrun börjar gnaga i mitt undermedvetna. Men så skärper jag mig, har ju redan bestämt att tiden får ha sin gång med min utsida och att jag ska koncentrera mig på viktigare saker. Och vad är viktigare än utsidan? Insidan så klart! Hur ser mina tankar ut? Hur mår mina inre organ? Vara lite mer självsnäll! Så plötsligt händer saker i livet, spegelbilden blir oviktig men mitt inre tar med mig på en hisnande resa. Som jag förstod skulle komma, även om jag inte var beredd på alla känslor. Under loppet av några veckor blir jag först mormor, sedan hamnar min pappa på sjukhus. Min äldsta dotter föder en egen dotter! På självaste julafton träffas vi första gången, i en korridor på BB turas vi om att hålla den lilla Älvan i våra ovana händer medan lysrören tindrar i taket. Tiden stannar men en känslomässig bergochdalbana har startat! Den rusar ned för stup, genom tvära kurvor och segar sig upp för branta backar. Samtidigt som jag håller den pytte lilla kroppen, håller jag fast i säkerhetsbygeln, blundar, ler, skrattar och gråter.

Några veckor senare sitter jag med min pappa på hjärtavdelningen. Det skiljer åttiosju år minus en månad mellan min pappa och den lilla Älvan. Så lång tid! Det hissnar och jag har svårt att placera mig själv mitt emellan, ännu svårare blir det när jag ska placera in min dotter och inser att familjens tidslinje börjar bli lång och att jag själv befinner mig på den punkten där det är helt i sin ordning att ha rynkor och gråa hår. Bergochdalbaneturen gör mig illamående, sjukhus är inte min starka gren och medan läkare och sköterskor gör allt de kan för att hjälpa pappa lovar jag mig själv att göra allt jag kan för att hålla migfrisk och inte behöva bli inlagd på sjukhus. Men känslan av hjälplöshet och påminnelsen om att vi inte är odödliga lurar i det beska automatkaffet och efter nästa kurva saktar bergochdalbanevagnen in, kämpar sig sakta uppför backen och jag har ingen aning om det är en raksträcka eller ett svindlande stup som väntar uppe på krönet. Så jag drar i nödbromsen, måste få stopp på känslorna som rusar på, behöver få vila i något annat. Packar mina långfärdsskridskor och varmchoklad i en ryggsäck och ger mig ut på isen som sträcker sig i kilometer efter kilometer, blank och bottenfrusen så att tankarna får koncentrera sig på att höra ljudet av skridskor som sjunger mot isen. Lycklig över att kunna använda min kropp till det jag vill, med rynkor och gråa hår. Lycklig att få vara dotter, mamma och mormor och att min pappa fått lämna sjukhuset, konstaterar jag att ålder är inte bara en siffra, ålder är tid som går och tid vi har framför oss och det som händer under tiden är livet. Glädje, sorg och känslor som beter sig som att de är på ett nöjesfält. Och att det är viktigt att ha redskap att hantera sina känslor, styra tankarna i en annan riktning. Vi kan väl börja gemensamt tänker jag, med att vara självsnälla. Träna oss i att säga några uppmuntrande ord till oss själva framför spegeln, varje dag, varje vecka, varje månad, varje år. Jag har redan börjat, häng på du också. / Ulrika Lindström, UllinsYoga

Äntligen så har jag landat efter för mig ett totalt flyttkaos och jag har sakta men säkert börjat att hitta lugnet igen i det nya. Nog för att jag är rätt så anpassningsbar men att dra upp hela sitt liv, leva i ett berg av flyttkartonger och dessutom vara utan ett kök, har visat sig inte riktigt vara min grej. Jag ber om ursäkt att jag har varit frånvarande under en tid men orken har helt enkelt inte funnits, men jag hoppas dock att det blir ändring på det nu när den här flytten är över och att ni kan ha överseende med detta. Men vet ni – efter allt så trivs jag verkligen jättebra i mitt nya fina hem. . .

Och nu är jag iallafall tillbaka på yogamattan igen, nästintill varje dag och flera timmar i veckan. Vårens kurser är igång och gamla som nya yogisar fyller studion med ofantligt mycket gemenskap och kärlek. Jag vill från djupet av mitt hjärta också tacka er för en fantastisk fin respons på reportagen i Yoga World och för artikeln i lokaltidningen, om ni bara visste hur mycket det betyder – massor!

Jag är tillbaka och jag är en glad yogi igen / Med kärlek från LindaSofie Evasdotter