Yoga

Det är roligt, lekfullt och ger en fantastisk känsla när hela ens värld vänds uppochner. Mormor som jag är, har jag precis börjat lära mig att stå på händer utan stöd och jag älskar verkligen varje sekund av det – handstående har kommit att bli min absoluta favoritposition.

“Vi slutar inte leka för att vi blir gamla, vi blir gamla för att vi slutar leka” ~ George Bernard Shaw

Det var ganska precis ett år sedan som jag fick för mig att jag skulle lära mig att stå på händer och sedan dess så har jag, var och varannan dag, vid något tillfälle, befunnit mig uppochner. Med facit i hand så kan handstående vara en av de roligaste utmaningar som jag någonsin har bestämt mig för att ge mig på, hela grejen med att vända hela sin värld uppochner passar mig ypperligt.

Här kommer några tips för dig som också vill testa på handstående,

• Ta hjälp av en vägg eller en dörr, se till att ha fritt utrymme runtom.
• Händerna skall placeras i axelbredd och gärna med en kudde under huvudet (mellan händerna) om du känner dig osäker.
• Kom sedan upp i handstående med ryggen mot väggen/dörren genom att sparka ifrån golvet med det ena benet.
• Håll hela kroppen i spänt läge, armarna ska vara rak och du ska försöka att komma upp till handstående så mjukt som möjligt.
• Börja med att stå kvar några enstaka sekunder och utöka tiden allt eftersom du bemästrar balansen.
• När du blivit tillräcklig trygg mot väggen / dörren så kan du testa att komma upp i handstående mitt i ett rum istället (se till att ha fritt runtom) finns tillgången till en gräsmatta så funkar det minst lika bra.
• Sparka ifrån på samma sätt som du gjorde mot väggen/dörren, kroppen ska vara spänd, armarna rak och gå upp till handstående så mjukt som möjlig.

Be gärna någon om hjälp att ta emot dina ben tills det att du känner dig tillräckligt trygg med att stå på egna händer. Lycka till / LindaSofie

Vad är det som gör att vi människor ofta går runt och mår dåligt, att vi egentligen utan anledning känner oss olyckliga, missnöjda och avundsjuka. Varför låter vi det dåliga mående ta över så pass mycket att det kan komma att styra hela vår vardag, tills det att vi kanske inte känner oss tillfredsställd med något alls i livet.

Tyvärr så styrs vi inte bara av oss själva utan också av andra människor som kanske tror sig veta vad som är bäst för oss, det alltmer stressiga samhället vi idag lever i, och som att inte det vore nog så har vi media och sociala medier som också påverkar oss på både gott och ont.

Jag får nästan svårt att andas när jag tänker tillbaka på den känslan, hur just det mående styrde mitt liv under så många år. Hur jag sakta men säkert tappade min identitet in i ett dåligt mående med en självbild som gjorde att jag önskade allt annat än att bara vara jag . . .

Så börjar inledningen i min debutbok, Meditation & Yoga – Vägen till ett bättre jag, som släpptes i oktober förra året. En självbiografi & handbok skriven med kärlek för att lära sig vara här och nu, få mer energi och bättre livskvalitet med meditation & yoga som verktyg.

Min själ hedrar din själ. Genom att prioritera dig och göra sådant som du mår bra av, förstärks din energi och livsglädje. Att lära sig att må bra, där inne, på riktigt, gör att du växer som individ. Sänk kraven, sortera bort sådant som är mindre viktigt och tillåt dig själv känna att vissa stunder är helt dina. Ingen är mer betydelsefull än du. Den här boken handlar om en förändring och vägen till ett bättre jag. En självbiografi och handbok skriven med kärlek för att lära sig vara här och nu, få mer energi och bättre livskvalitet med meditation & yoga som verktyg. Det här är en del av min resa och jag önskar dig all lycka med din.

/ LindaSofie Evasdotter

Ordet yoga betyder; förening eller att sammanfogas och det är verkligen så som jag uppfattar den. Det finns ingen hierarki i yoga, vi är alla människor på samma resa och det är det som är så himla fantastiskt.

Varje vecka så åker jag upp till Ljusdal för att göra yoga med ett gäng underbara kvinnor, vi är alla unika individer i olika åldrar, med olika förutsättningar, bakgrunder och livsstilar men där, just då, skapas kärlek och gemenskap.

Med i gruppen är Veronica och hennes dotter Ronja snart 5 år. Ronja har Jouberts syndrom.

Jouberts syndrom är ett medfött, ärftligt syndrom där mittdelen av lillhjärnan saknas helt eller delvis. Som nyfödda har barn med Jouberts syndrom ofta avvikande andning, låg muskelspänning och svårt att äta. Andra symtom som är vanliga vid syndromet är balans- och koordinationsstörningar, nedsatt syn och förändringar i njurarna. De flesta har en intellektuell funktionsnedsättning (utvecklingsstörning) som varierar från lindrig till svår. – Källa socialstyrelsen.

Varje gång så möter Ronja mig med sprudlande kärlek, överlycklig att tjejen som gör yoga äntligen har kommit…

Ronja: mamma, nu kommer tjejen!

Ronjas mamma: vilken tjej?

Ronja: andas in – andas ut.

Ronja: Ronja älskar yoga

Att få dela dessa dagar, yogan och glädjen tillsammans med Ronja och resten av yogisarna får mig att känna mig ödmjuk och tacksam till livet. En påminnelse om att sänka kraven, sortera bort sådant som är mindre viktigt och göra sådant som vi mår bra av. Min själ hedrar din själ / LindaSofie

Vill du läsa mer om Ronja så hittar du hennes mammas blogg här,

https://joubertssyndrom.blogg.se/

Många kanske känner igen sig i att hjärnan vill göra något men kroppen orkar inte, jag förstod under en lång tid inte varför jag ofta kände så…

Det var vintern 2009 som jag blev diagnostiserad epilepsi, efter att ha tappat medvetandet på jobbet. Min skada dokumenterades i vänster pannlob, vilket ställer till det för både känslorna och talet. Det neurologiska har också satt sig fysiskt på den högra halvan av kroppen, känseln är borta i större delen av höger ben, jag “somnar” ofta i armar, händer och rygg, sömnen påverkas och hjärntröttheten kommer som ett brev på posten av för mycket stress. 

Jag blev sjukskriven månadsvis för första gången i mitt liv och miste körkortet när jag inte var anfallsfri i ett år. Jag fick kraftigare anfall med höjningen av medicinen, vilket gjorde mig deprimerad och jag gick med ständig huvudvärk. Min epilepsi är den delen av mig som jag verkligen har fått kämpa med att acceptera, mina anfall som gör att hjärnan fungerar, men med en kropp som inte vill, ett tal som låser sig och en tankeverksamheten som går i slowmotion.

Det är de senaste åren som jag innerligt och sant har lärt mig att accepterat min funktionsnedsättning, men också gett mig fasen på att jag klarar allt som jag vill åstadkomma tillsammans med min epilepsi. 

Sedan tre år tillbaka så är jag nästan helt anfallsfri och jag äter inga mediciner längre, jag har fortfarande min diagnos kvar men nu så har jag omfamnat även den delen av mig. Jag har lärt mig att leva i nuet, att andas igenom de svåraste stunderna och lärt känna varje del av min kropp med yogan och meditationen som guide.

Nu kan jag nästan se min epilepsi som en gåva med känslan av att precis allt är möjligt. Jag skäms inte längre – jag är stolt över att vara jag.

/ LindaSofie

Första gången som jag verkligen gav yoga en riktig chans gjorde jag det hemma i vardagsrummet. Jag hade blivit rekommenderad att läsa Malin Berghagens böcker om Yoga och jag måste erkänna att jag fastnade helt i dem.

Jag längtade till att få komma hem efter jobbet och få krypa upp i soffan med dessa fantastiska böcker. Jag reflekterade över att det kunde se så enkelt ut på bilderna när Malin utförde yoga och hur svårt jag själv upplevde att det var. Så här i efterhand kan jag tycka att det var lite synd att jag inte fick med min första solhälsning på film (skrattar). Det skulle ha varit roligt att jämföra skillnaden nu och då.

Yogan skulle komma att bli en stor del av min vardag framöver, större än vad jag någonsin hade kunnat tro. Sedan två år tillbaka så spenderar jag ungefär en timme om dagen på yogamattan, jag älskar yoga och jag älskar att utföra den. Min tid på yogamattan är helt min egen och även om kroppen skriker nej emellanåt så är jag en helt annan människa med yogan i mitt liv. 

Med den teknik som finns idag så går det absolut att lära sig yogans grunder hemma, solhälsning A är en bra början, den passar alla nivåer, vare sig du är nybörjare eller har tränat yoga i flera år.  Att göra den tre gånger varje morgon är en perfekt start på dagen, dessa 5 minuter som det tar att göra denna kan de flesta av oss avvara för att både må bättre, men också för att orka mer. 

För mig har yogan också haft en läkande effekt, känseln i mitt högra ben har sakta men säkert börjat komma tillbaka efter att ha varit borta i fem år, om det beror på yogan i sig eller min starka tro på att den faktiskt påverkar, spelar egentligen ingen roll alls. Yoga kan också vara ett sätt att koppla ihop sin kropp med sina känslor, ett sätt att lära känna sig själv och sin kropp.

Med yoga bygger du upp styrka, rörlighet och balans och den hjälper dig att hitta lugn, välmående och harmoni i både kropp och sinne. Det som är så fantastiskt är att det finns ingen hierarki i yoga, vi är alla människor på samma resa. Namaste