Det bästa sättet att nå sina mål är att visualisera det vi vill uppnå, så en gång varje år har jag och min dotter en helkväll där vi myser, sprider ut tidningar över hela köket och med papper, sax och lim skapar oss varsin visionboard – drömtavla.

Det finns egentligen inget riktigt bra ord för visionboard på svenska, men det är en “tavla” eller ett kollage av inspirerande text och bilder, så drömtavla tycker jag är en rätt bra översättning. Meningen är att du själv ska välja precis det som du vill ha och önskar på din drömtavla, som sedan är till för att göra dig motiverad och inspirerad att nå dina drömmars mål.

Tavlan ska sedan ta fram positiva känslor som får dig att må bra när du tittar på den och hjälper dig investera både din tid och energi på det du vill uppnå, dina framtida mål och drömmar. Drömtavlan ska placeras på ett ställe där du ser den varje dag och så ofta som möjligt, därför är en visionboard också ett grymt verktyg för att bli mer framgångsrik. (Jag har min placerad på kylen där både jag och alla andra kan se den).

Det viktiga med en visionboard eller drömtavla som jag säger, är att du vågar drömma fritt och stort, utan några som helst begränsningar. Förra året så hade jag med “boken om mig själv” på min drömtavla, samt jobb som Yogalärare, Hälsocoach & Samtalsterapeut, det och allt annat på tavlan blev min närmaste framtid.

Då jag över ett år nu har varit utan bil så hamnade en yogabil med på min senaste tavla. Jag har fått höra frågan många gånger varför jag har med en liten glassbil på tavlan men när en tittar nära på den så står det klart och tydligt yoga, alltså en liten yogabil 🙂 Förra veckan så bokstavligt fick jag den, en liten svart Hyundai autos tillverkad i Indien som det nu står yoga på, alltså min egna lilla yogabil. Jag bara älskar att jag kopplar ihop det så, och att jag väljer att känna tacksamhet till universum att jag får det jag ber om, så har du inte redan en egen drömtavla –  våga sväva ut, drömma och gör en tavla du också./ Med kärlek LindaSofie Evasdotter, stolt ägare till en liten yogabil 🙂

Under några veckor nu så har jag känt att det är dags för mig att ta yogan och meditationen till ett djupare plan. Jag andas och lever yoga, jag utövar yoga, lär ut yoga, skriver om yoga och pratar om yoga varje dag men känner att tiden är inne för mig (igen) att vända mer in istället för ut. Jag kommer inte sluta vare sig med att blogga, ha kurser eller hålla privata sessioner men för min egen skull är det dags att vända inåt, jag har kommit till ett stadie nu där jag nästan längtar efter en tystnadsretreat – vipassana.

Vipassana betyder “insikt” och är en av världens äldsta meditationstekniker och lärdes ut i Indien för flera tusen år sedan. Jag tycker att fantastiska yoginin Magdalena Mecweld beskriver det så himla bra;

Inga Lotus-blommor, Buddha-statyetter, ingen massage, ingen rökelse, inga gurus eller mantran. Det är varken yoga eller promenader, det är psykoterapi på djup nivå, det är impuls-kontroll-träning och ett bryta-gamla- mönster. Att sitta 10 timmar om dagen i 10 dagar och endast observera dina tankar, dina känslor och dina fysiska förnimmelser är ingen lek.

Hela jag längtar bort från all yttre stimulans, det kan vara så enkelt att min hjärna behöver vila från allt… tv, mobiltelefoner, radio, datorer, maskiner, bilar, höga ljud och starka ljus. Att sitta tyst i ett rum, eller på en annan plats utan någon form av yttre påverkan under en längre tid kan för många vara oerhört jobbigt, men för mig känns det snarare som en slags frihetskänsla som är väldigt svår att beskriva.

När jag gick och utbildade mig meditationslärare lärde jag mig vända in istället för ut. Under KBT- och samtalsterapeututbildningen så fick jag verktygen till att förstå mina egna tankar och släppa taget om ångest, grubblerier och destruktiva beteenden. Med yogan i mitt liv så har jag lärt mig att lyssna på min kropp och koppla ihop den med min andning och mina tankar. Nu är det dags för nästa steg – total närvaro, eller som Daniel hellre kallar det “total frånvaro” 😉

/ LindaSofie Evasdotter

Jag är själv i studion och försöker sakta och varsamt väcka kroppen med en variation av solhälsningarna efter en vecka med hög feber. Jag älskar flödet, harmonin och att allt inte behöver vara så perfekt jämt, det är bara jag, yogamattan och musiken. Även om kroppen känns stel så kan den det här och känner igen sig, mitt inre vet också precis vad som kommer med varje rörelse och hela jag känner ett lugn. Jag andas in tacksamheten till yogan och andas ut det jag inte längre behöver, Namaste LindaSofie Evasdotter

Idag fyllde min minsting 15 år, vilket betyder att jag inte har några småbarn här hemma längre. Nog för att jag har fyra andra småttingar som håller mormor fullt sysselsatt, men livet som småbarnsförälder börjar kännas avlägset och ett minne blott.

Jag kan en sådan här dag inte låta bli att bli sentimental och det måste få vara så, jag tror att alla mammor vid något tillfälle har känt mer eller mindre samma sak. Så det är faktiskt helt ok att jag sitter här själv i soffan, mitt i natten och torkar bort tårarna, utan egentligen ha en aning om varför jag ens gråter. Jag kan i det här läget inte heller avgöra om det är tårar av glädje, sorg, lättnad, tomhet eller tacksamhet. . . vilket är helt ok det också.

Mamma är man 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, 365 dagar om året… även när barnen är 15, 20 och 24, som i mitt fall, var av de äldsta också är utflugen hemifrån. Att dem sedan kanske inte behöver sin mamma varje dag, 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året borde vara ett fantastiskt bevis till mig som mamma att jag har lyckats uppfostrat mina barn till att bli självständiga individer.

Jag älskar att spendera tiden tillsammans med er och ibland så saknar jag också tiden med er som små lite extra mycket. Jag vill iallafall påminna er om att mamman alltid finns här och älskar er mest i hela världen, till månen och tillbaka, hela tiden, alltid och oavsett.

You know there’s a lot that goes by the front door
Don’t forget the keys under the mat
Childhood stars shine, always stay humble and kind
Go to church ’cause your momma says to
Visit grandpa every chance that you can
It won’t be a waste of time
Always stay humble and kind

Hold the door say please say thank you
Don’t steal, don’t cheat, and don’t lie
I know you got moutains to climb but
Always stay humble and kind
When the dreams you’re dreamin’ come to you
When the work you put in is realized
Let yourself feel the pride but
Always stay humble and kind

Don’t expect a free ride from no one
Don’t hold a grudge or a chip and here’s why
Bitterness keeps you from flying
Always stay humble and kind
Know the difference between sleeping with someone
And sleeping with someone you love
I love you ain’t no pick up line so
Always stay humble and kind

Hold the door say please say thank you
Don’t steal, don’t cheat, and don’t lie
I know you got moutains to climb but
Always stay humble and kind
When those dreams you’re dreamin’ come to you
When the work you put in is realized
Let yourself feel the pride but
Always stay humble and kind

When it’s hot, eat a root beer, a popsicle
Shut off the AC and roll the windows down
Let that summer sun shine
Always stay humble and kind
Don’t take for granted the love this life gives you
When you get where you’re goin’
Don’t forget turn back around
Help the next one in line
Always stay humble and kind

/ Mamma

Jag tänker. . . vad är det är som gör att vi människor ofta går runt och mår dåligt varje dag, att vi egentligen utan anledning känner oss olyckliga, missnöjda och avundsjuka. Varför låter vi det dåliga mående ta över så pass mycket att det kan komma att styra hela vår vardag tills det att vi kanske inte känner oss tillfredsställd med något alls i livet. Tyvärr så styrs vi inte bara av oss själva utan också av andra människor som kanske tror sig veta vad som är bäst för oss. Det allt mer stressiga samhället vi idag lever i, och som att inte det vore nog så här vi media och sociala medier som påverkar oss på gott och ont också.

Jag känner. . .att jag får nästan svårt att andas när jag tänker tillbaka på den känslan, hur just det mående styrde mitt liv under så många år. Hur jag sakta men säkert tappade min identitet in i ett dåligt mående med en självbild som gjorde att jag önskade allt annat än att bara vara jag.

Jag är. . . jag och vet ni, idag älskar jag att vara jag, precis där jag befinner mig i livet och jag känner sådan stor ödmjukhet till att vakna upp varje dag och faktiskt känna så. Ingen är mer betydelsefull i mitt liv än just jag.

/ Med kärlek LindaSofie Evasdotter